Katter som särskilt berört oss

Kattfamiljen i Hälleforsnäs!

Inne i stenröset bodde ungarna. Mamman satt utanför och vaktade. Inne i stenröset bodde ungarna. Mamman satt utanför och vaktade.

Under oktober 2013 kom kylan och första kalla nätterna med minusgrader.
Det var då som larmet kom om den hemlösa kattfamiljen i Hälleforsnäs, mamman levde med ungarna vid en mur som ungarna gömde sig inuti.
Isabelle hjälpte till att genomföra räddningsaktionen nästan helt på egen hand.
Det kom fram att kattmamman bott där i flera år, en kille hade ställt upp kojor till henne och gav henne mat. Flera kullar har genom åren födits där och några har tagits omhand, andra har säkert gått hemska öden till mötes.
När är det slut på hemlösa katter vid muren och hela familjen i inne i tryggheten i värmen.
Speciellt tack till Isabelle som räddade dem och ställer upp som jourhem för Livbojen!

Inne i värmen! Inne i värmen!

De tre kattungarna precis då de är räddade. Även kattmamman finns med dem.
Den minsta ungen till vänster kom in sist, efter två dagar ensam ute så gick den äntligen i fällan då hungern tog övertaget!

Ayla vid motorstadion Gröndal, hennes kamp är slut efter 13 år av hemlöshet!

Livbojen fick juli 2013 reda på av ett av våra jourhem, som varit vid motorstadion Gröndal att det fanns en katt där. En sköldpaddsfärgad (då tänkte vi omedelbart = kattungar). Vi åkte dit och hittade Ayla. Vi såg omedelbart att hon hade ungar, av magen att döma. Vi följde efter Ayla och hittade hennes fyra ungar vid ett gömställe. 
Intensiva försök till att få in hela kattfamiljen hargjorts under en vecka och nu har vi fått in hela familjen med fyra ungar och en mamma med hjälp av fällor.
Ayla har sedan år 2000 gått på motorstadion och fött ca 2 kullar/år, vilket bidragit till många förvilade kattungar och ett hemskt öde för Alya som överlevt på bortkastade hamburgare och skräp efter tävlingar.
Tretton år har Ayla kämpat för sitt liv, tretton år har hon förtvivlat tagit hand om sina kattungar som gått hemska öden till mötes.
Nu är hela familjen i jourhem hos Livbojen. Nu är kampen över för Ayla, kampen om mat och överlevnad - nu kan du kära Ayla pusta ut nu är du trygg!
De behöver mat och sand och leksaker och korgar. Vill ni skänka saker till pengar till kattfamiljen hör av er till Livbojen.
Tack alla som hjälpt till; Sara och Elin i Livbojen, Emelie, Jessica och Lilian  utan er hade det aldrig gått!
Ayla och hennes fyra ungar äter nu mat och pustar ut inne i tryggheten!

Classes Valborgsmässoafton

Medan andra tittar på brasor vaktar Livbojen fällor. Vår volontär Marie hade larmat om att hon sett en mycket svårt skadad katt i ett industriområde. En skygg katt men som man ändå kan sitta ganska nära. Classe som han numera fått heta var så hungrig att han ganska snabbt gick in i fällan på Valborgsmässoafton. Hans ögon var nästan helt igentäppta och svullna. Ett stort illrött sår i nacken syntes. Vår underbara veterinär Kristin Svatos-Samuelsson på K.S Veterinärpraktik Östansjö behandlade honom. Hon bedömde att Classe har varit under flera år i slagsmål och därav uppkommer stora, såriga bölder på kroppen. Ögona hade också skadats av slagsmålen. Vidare hade Classe tre lösa tänder (måste gjort jätteont när han åt möss) och lite tandsten som skrapades bort och de lösa tänderna drogs ut. Classe kastrerades och ID-märktes samtidigt. Han har fått en mängd mediciner som han ska äta. Veterinären tror att han kommer att bli helt bra. Om bölderna ändå inte vill läka kommer han att opereras för att ta bort dem. Classe vilar nu ut i sitt jourhem. Uppdatering 120713: Classes sår har nu läkt med medicin och han söker ett hem! Du kan läsa mer om honom under Vuxna katter söker hem.

 

Classe har fått ett eget hem!

 

Vi vill med dessa foton sända en tanke till er som har okastrerade hankatter. Det är inte bara hemlösa kattungar som det leder till, utan även fruktansvärda skador på andra katter och din egen katt kan också råka så här illa ut!

Valborg 2014. R.I.P älskade Classe. Vi glömmer dig aldrig du finns i våra hjärtan <3
Matte Lindas berättelse: När Classe först kom hem till mig ifrån Livbojen så var han en trasig och väldigt rädd katt. Så fort jag gick in i samma rum som han var i så fräste han på ett sätt som jag aldrig hört en katt fräsa innan, det lät verkligen som att han skulle döda mig om jag kom för nära, jag lärde mig ganska fort att det enda han gjorde var att fräsa, han försökte aldrig göra illa mig. Så med tålamod och tid så fick jag honom att lita på mig och efter ett par månader så var jag helt förälskad i honom och adopterade honom ifrån Livbojen, han och min andra katt ifrån Livbojen, Ozzie, hade också blivit bästa vänner och då kändes det ännu mera rätt.
Den katt som förut hade låtit som om att skulle döda mig om jag kom nära stod och väntade på mig vid sängen när det var läggdags för att få sin dagliga dos utav kvällsgos, det slutade ofta med att han somnade på rygg med min hand på sin mage och sedan somnade även jag. På morgonen när jag vaknade så fanns han alltid där också för sin dagliga dos med morgongos.
Han var den snällaste och gosigaste katten jag någonsin träffat och att han kunde lita på någon efter sitt liv som trasig vildkatt kan jag aldrig förstå.
Tyvärr var han allergisk, både emot mat och pollen, så första sommaren tillsammans blev väldigt jobbigt, han fick stora fistlar i ansiktet som han kliade sönder, som blev stora köttsår, han fick massa medicin och många veterinär besök, sedan så började han även få stora sår på resten av kroppen, som behövde sys ihop, han svarade inge bra på att bli sövd och efter varje gång så blev han sämre och sämre och ville knappt äta eller dricka. Jag bestämde mig att vid nästa stora sår som behövde sys så skulle han få somna in istället, för han orkade inte med det här, jag hade turen nog att det såret var det sista stora såret för den sommaren, så jag fick ha honom ett år till.
Tyvärr nu när våren kom, så blev även hans problem värre och för ungefär 3 veckor sedan fick han ett sår som behövde sys, att ta det beslutet jag tog var det svåraste beslutet jag någonsin taget, även fast jag visste hur dåligt han skulle må utav att sövas.
Det var den värsta dagen i mitt liv och jag saknar honom varje dag, speciellt på kvällarna och morgonen när han inte är där för att gosa.
Jag är otroligt glad över de två åren vi fick ihop i alla fall och otroligt glad över att Livbojen finns och gör sitt fantastiska jobb så att jag ens hade chansen att få träffa och bli kär i och få en livskamrat i finaste Classe.
Classe var en väldigt speciell och charmig katt som påverkade alla han träffade.
Alla borde komma ihåg att även en trasig, rädd katt kan bli världens bästa katt bara man ger dem lite tid.

Räddningsaktionen av Majsan och hennes ungar!

Under maj 2012 fick vi höra att en kattmamma lagt ungar troligtvis under en bod i ett villaområde. Vi åkte dit och med spade och envishet så grävde vi oss in under boden, där inne tog vi kort med mobil kameran och upptäckte de ganska så ny-födda kattungarna som låg som i ett fåbelbo av torkat gräs och hade det bra. Det var fyra små ulltussar som inte ännu hade lärt sig gå, bara krypa. Mamma Majsan låg utanför boden och "hjälpte" oss att visa oss vart ungarna befann sig och när vi fått ut dem så samlade vi hela familjen för att åka med dem till ett jourhem där de fick växa upp och ha det varmt och tryggt. 

Räddningsaktionen av Chika med ungar!

Här kan du se foton från räddningsaktionen av Chika och hennes ungar. För musen över bilderna för att läsa bildtexten.

 Chika har gått hemlös i Kungsör i två år har vi fått veta. Någon som bor i ett hus har matat henne så hon har överlevt. Hur många kullar hon har fått vet vi inte. Men den här kullen kunde vi rädda, och mamma Chika, som vi kallar henne, förstås.

Chika hade sina ungar under en husgrund när vi hittade dem, de hoppade ut och in i ett litet hål i stengrunden. Hon tog med dem på upptäcksfärd för att lära dem hitta mat när de var lite större, det var då vi började att kunna lokalisera dem.

För att samla hela familjen var Sara, Elin och Sara A tvungna att krypa under en husgrund och golvet i det stora huset där de höll till, även vakta fällor på olika ställen, och prata med personer i närheten, åka fram och tillbaks till Kungsör otaliga ggr. Allt för att samla in den lilla familjen vilket vi till slut lyckades med.

Ungarna ses på bild i det lilla hålet, mamma Chika syns inne i husgrunden innan vi fångade henne. Resten av bilderna är på katterna då de är i jourhemmet första timmarna/dagarna.